Jobbet som cowboy är tufft ibland, men älskar man livet på hästryggen är det givetvis en dröm.
Modern ranchdrift med köttdjur kräver nya sätt att arbeta. Därför plockar allt fler svenska gårdar upp den traditionella cowboyen på lönelistan.
Stora Bjurum, vid Hornborgasjön, har en brokig historia. Under en ganska lång tid i historien sammanföll gränserna för församling, socken samt gods, och godsägaren bestämde givetvis i alla tre fallen. Ett slags svenskt feodalt vilda western, med en allsmäktig sheriff. Man har också bränt stora mängder sprit här, bränneriet är inhyst i en stor byggnad en bit från det lilla slottet. Därför odlade man mycket potatis, som i sin tur lockade till sig tranor på våren där de letade efter fjolårspotatis i åkrarna ner mot sjön. Så nu vet ni varför det är så mycket tranor här.
Idag renoveras och byggs det för fullt. Nuvarande ägare Georg Sjödal försöker återställa godset och dess byggnader efter Sveriges längsta arrendetvist som pågick i över 30 år. Givetvis blev underhåll eftersatt under tiden, och det finns mycket att ta i.
En amerikansk pickup är inte bara stor, den är dessutom stryktålig och en mycket bra dragbil… och lite image såklart.
Numera bränns ingen sprit här heller, och potatisåkrarna är sedan länge insådda med vall. Under många år fanns här mjölkkor, men sedan Georg tog över har verksamheten gått över till köttdjur. Detta skedde ungefär samtidigt som tvisten om utegångsdjuren på Revingehed härjade som värst, och Länsstyrelsen beviljade därför Georg och hans dåvarande kompanjon att starta en ranchdrift under uppsikt av SLU.
Sedan dess har korna gått ute året runt, med i första hand skog som vindskydd. De kalvar med andra ord i stora hagar, vilket bevisligen leder till friskare djur. Men det innebär också problem i handhavandet. I Sverige är det lag på att alla kalvar måste märkas inom tio dagar timmar. Inte helt lätt när de rör sig fritt på stora ytor. Kor kan dessutom bli ganska arga när man vill åt deras kalvar.
Och det är här Tommy Arvidsson kommer in. Uppvuxen i Vilda Östern (Gotland) kom han tidigt i kontakt med hästar, riddarspel och westernridning. Hans mentor heter Ola Björkqvist, som närmast är en legend inom quarter- och painthästaveln i Sverige men även när det gäller westernridning och riddarspel. Tommy jobbade hos honom från 13 års ålder med att rida in hästar och hjälpa till med allehanda sysslor. Sin första häst, Rob, jobbade Tommy av och den hästen står på lönelistan hos Stora Bjurum idag.
Hjälpt bönder fånga in djur
När Tommy blev lite äldre hamnade han i Kanada, där han jobbade i nio månader med att rida in hästar och fösa kor. Han hann även med en hel del rodeos där han tävlade i Team Roping, där man kastar lasso. Tillbaka i Sverige började Tommy rida in hästar på heltid och vinna SM-guld i roping på sin fritid. Han har över tio SM-guld i Dummy Roping, på raken. Eftersom man i Sverige inte får fånga levande djur med lasso under tävling använder man istället en låtsaskalv som dras efter en fyrhjuling. Tävlingen går på tid och allt tar bara några sekunder.
Tommy har alltid hjälpt bönder fånga in förrymda eller sjuka djur, märkt kalvar som blivit för snabba får någon att hinna ikapp till fots samt bistått under avskiljning av kalvar. Oftast till häst. Och när han för några år sedan köpte sin gård av Georg Sjödal inledde de ett samarbete. Georg behövde hjälp med framför allt märkning av djuren, men även förflyttning och avskiljning.
Nattpatrull, morgonpatrull och eftermiddagspatrull
Idag har Tommy jobbat mer eller mindre heltid med detta i två och ett halvt år, och den mesta tiden sitter han på hästryggen. I år räknar man med 385 kalvningar ute i det fria, och när vi träffar Tommy har kalvningssäsongen precis dragit igång på allvar. Med sig i hästtransporten har han sin andre trotjänare TJ, som faktiskt är helbror till Rob. I bilen sitter Dingo, en Austrailan Cattledog som i USA kallas Blue Heeler. Dingo är bara sex månader och inte färdigutbildad, så nu i kalvningstider får han stanna i bilen.
Arbetet är upplagt så att det finns nattpatrull, morgonpatrull och eftermiddagspatrull. Tommy är morgonpatrullen och den som märker nästan alla kalvar. Han har fått besked om att det just i den här flocken inte finns några nyfödda kalvar denna morgon, så han rider bara igenom för att kolla djuren.
Korna har respekt för hästen, men är inte rädda. De flyttar försiktigt på sig utan att springa iväg, stannar upp och tittar för att sedan lägga sig igen. Allt är lugnt och Tommy och TJ lämnar djuren utan att de blivit nämnvärt störda.
Vidare till nästa flock. Totalt har man sju olika koflockar, och storleken varierar efter markerna. Just denna flock vi ska till nu har bestått av kvigor som varit för dåliga i hull. Nu är de gödda under vintern och ser inte alls så smala ut. Tommy rider ut i hagen och hittar nästan genast den lilla kalven. Han tar upp sitt rep, svingar det och låter det försiktigt landa runt halsen på kalven. Den märker inget och Tommy kliver av, tar tag i repet och följer det fram emot kalven. Nu blir den lite rädd när Tommy kommer närmare och tar ett skutt, men blir uppfångad, nedlagd och märkt.
– Värst är när man ger selensprutan, det måste svida lite för då brukar de ropa efter mamma, säger Tommy och ger kalven sin spruta innan den får springa iväg.
Den här gången höll sig mamman en bit bort, men Tommys sambo Emma brukar ofta följa med för att från häst hålla arga kor på avstånd. Totalt använder de fyra hästar, och även om det sällan är någon ansträngande ridning så får hästarna jobba många timmar, varför det kan vara skönt att få ledigt och äta hö ibland.
– Ibland får jag även träningshästar där ägaren vill att de ska bli lugna, trygga och välvilligt inställda till allt slags arbete. Då passar jag på att ta ut dem på enklare uppdrag, berättar Tommy.
”Den förste cowboyen”
Ordet cowboy ska enligt legenden ha dykt upp när man drev de stora kohjordarna från södra Texas och upp till Oklahoma City där slakthusen fanns. I den lilla staden Pleasanton, Texas, finns en staty uppförd över ”den förste cowboyen”. Om det var här han föddes är väl osäkert, men historien i stort stämmer. Sedermera anställdes dessa ”kofösare till häst” på rancher, och det många inte vet är att man fortfarande sköter väldigt mycket av arbetet från hästryggen på de stora och små rancherna i USA.
Och oavsett om du befinner dig i USA, Kanada eller Sverige är cowboy ett hårt jobb. Långa dagar, fysiskt slitsamt och utsatt för väder och vind. De quarterhästar Tommy rider är egentligen lika specialiserade på sitt jobb som en vallhund. De har också vallningsinstikten och kan både följa ett djur självmant i den hastighet som krävs eller valla djur helt på egen hand, även om ryttaren givetvis sitter på. Dessa egenskaper är framavlade i USA och gör quarterhästen och dess släktingar paint samt appaloosa väldigt unika.
En kalv som ska fångas in och märkas.
Har man aldrig sett en häst valla en ko är det kanske svårt att föreställa sig, men det är minst lika fascinerande att se som när en vallhund jobbar.
Tommys dag fortsätter. Sadelgjorden lossas och TJ kliver själv in i transporten. Tommy stänger bara luckan och därmed är TJ ”startklar” när de kommer till nästa ställe. TJ har verkligen växt in i rollen som ranchhäst och är lugn och trygg i allt, men villig att sätta fart när så krävs.
Förutom sin vanliga märkningsrunda ska man även lasta 27 stycken ungtjurar idag, och Tommy är självklart med. Den här gången blir det kanske inte till häst, men ”tänket” från hästryggen tar han med sig ner på marken.
Omställningen i Sverige från i fösta hand mjölkkor till numera mest köttdjur har inneburit andra sätt att jobba. Än så länge är det ganska ovanligt att man använder hästar, men det blir allt fler cowboys som jobbar eller hjälper till ute på gårdarna. Ett hästekipage i sig kan vara ett mycket bra hjälpmedel, men en utbildad häst och en duktig cowboy är något helt annat. Effektiviteten, smidigheten och mångsidigheten är nog oslagbar i sammanhanget.
Att vara cowboy innebär att man bär en tradition och för vidare ett kulturarv, men det innebär också att man får jobbet gjort – snabbt och smidigt. När det kommer till modern ranchdrift är en modern cowboy helt oslagbar som ”koskötare”. Så kanske vi ser födseln av en ny yrkeskår i Sverige. Det vore ju inte fel!
