IMG_8874

Hästintresset ledde in ­23-åriga Daniel ­Selin från ­Färila på en ovanlig ­yrkesbana. För drygt två år ­sedan ­utbildade han sig till ­hovlagare och nu har han startat eget ­företag.

Dags att byta skor. Daniel Selin klär på sig arbetskläderna och plockar fram nödvändig utrustning. Det sjuåriga stoet Den där Mary står lugnt och stilla medan Daniel skrider till verket. Det är ett samspel mellan häst och hovslagare som kräver tillit och erfarenhet. För trots Daniels ringa ålder har han hunnit med en hel del i yrket.

Hur en så pass ung kille väljer att bli hovslagare är en given undran. Men hästar har alltid varit en stor del av hans liv så valet var inte alls främmande för honom.

Började sko själv

Den egna hästen Den där Mary skodd och klar. Det blev Aluminiumskor ­dagen till ära.

Den egna hästen Den där Mary skodd och klar. Det blev Aluminiumskor ­dagen till ära.

– Det började med att jag skodde mina egna hästar och sedan blev det att jag hjälpte andra. Jag tyckte det var rätt kul och då bestämde jag mig för att utbilda mig på riktigt.

Ett års hovslagarutbildning i Kramfors blev det och sedan ett år tillbaka är han egen företagare. Daniel och sambon Anna-Maria Forsberg, bor sedan en dryg månad på en gård i Åbo utanför Färila, Hälsingland. Där har de sina egna hästar, tre travare, och det är där han har sin bas för hovslagarverksamheten.

Det är många hästägare som höjt på ögonbrynen av förvåning när han dykt upp för att sko hästar. Men det har aldrig varit några problem för honom. Nyckeln till att lyckas ligger i yrkesstoltheten menar han, att verkligen gå in för det man gör fullt ut och inte lämna något åt slumpen. Det har ingenting med ålder att göra. Ryktet om hans kunnande har spridit sig snabbare än han väntat sig.

– Jag har fått lite av en drömstart kan man säga, och det känns verkligen kul. Men det gäller att förvalta det på ett bra sätt. Det tar tid att bygga upp ett bra rykte men gör man ett enda dåligt jobb så raseras det väldigt fort. Jag har ju bestämt mig för att ha det här som yrke och då är det upp till mig själv hur det ska gå.

Läser hästen
Jobbet med Den där Mary går vidare. Det är aluminiumskor som gäller denna dag, fint värre ska det vara när Lantbruksmagasinet kommer på besök.

Den ena skon är lite skev. Han måttar med ögat, tar fram en hammare, lägger ner skon på ett städ och några slag senare – perfekt. Fram med hovspiken och skon är snabbt på plats. Passformen – perfekt. Hästen litar på Daniel och tvärtom. Men ingen häst är den andra lik, det är många olika personligheter han har att handskas med.

– Man lär ju sig med tiden att läsa av hästarna. Men oftast är det så att hästen läser av mig först och det blir jag som måste anpassa mig till hur hästen fungerar. Det går inte att göra något som den inte är med på.

Inte rädd
Någon rädsla känner han aldrig inför dessa stora och kraftfulla djur. Däremot kan han känna obehag vissa gånger, då när han redan på förhand vet att något ska hända. Men det hänger oftast samman med att omgivningen inte är den bästa för att utföra jobbet. Det kan var för trångt eller också kan det finnas hinder runt omkring som gör att faran lurar runt knuten. För händer saker gör det, ingen gång är den andra lik. En del hästar kan vara näst intill omöjliga att jobba med.

Aldrig stressa, ­aldrig fuska – viktiga grundregler för en ­hovslagare menar Daniel Selin.

Aldrig stressa, ­aldrig fuska – viktiga grundregler för en ­hovslagare menar Daniel Selin.

– Alla som håller på med det här råkar ut för lite smällar och annat. För inte så länge sedan fick jag en rejäl spark ovanför knäskålen. Det gick bra trots allt, men ont gjorde det. Ibland händer det till och med att man måste ge hästen något lugnande för att kunna sko.

Han reser en del, främst i mellannorrland, och utövar sitt yrke. Men han tar också emot hemma på gården. De flesta uppdragen handlar om ridhästar, men en del travare blir det också.

Max fyra jobb per dag
Om allt går helt perfekt så skor han en häst på cirka en timme, det kan bli runt 15 hästar i veckan. Och hela tiden finns grundregeln med, aldrig stressa och aldrig fuska.

– Jag har många uppdrag men det är klart att det alltid kan bli fler. Men det är ett jobb som sliter hårt på kroppen så jag brukar vilja hålla mig till maximalt fyra jobb per dag.

Vad som händer i framtiden vet han naturligtvis inte. Men det han vet är att han har hittat rätt i yrkesvalet och tänker satsa på det fullt ut.

– Jag börjar med att titta 20 år framåt, sedan får vi se. Mycket beror på hur kroppen mår, för det sliter som sagt. Sedan skulle jag kunna tänka mig att ha någon praktikant med mig och lära upp. Det vore kul att föra kunskapen vidare och vara delaktig i att nya hovslagare kommer fram.

Text & Foto: Ove Hansen