Sten Olof har byggt sin egen lilla kurort hemma på gården.

Sten Olof har byggt sin egen lilla kurort hemma på gården.

Det finns säkert hundratals varianter på hur en bastu kan se ut, det finns liksom inga gränser. Men frågan är om inte Sten Olof Henriksson ändå hör till dem som har byggt den mest udda och iögonfallande bastun. En liten röd stuga med torvtak står hemma på gården.

Sten Olof Henriksson är 72 år och bor på Ammerön i Jämtland. Hans bastubygge är verkligen speciellt, det sticker ut, på ett positivt sätt. Bara genom en första titt på utsidan så inser man att det vankas något extra.

– Jag har alltid önskat mig en bastu och när jag vill göra något vill jag göra det på mitt sätt, helt utifrån mitt huvud, säger han.

Han är lantbrukare i grunden och för tio år sedan drog han sig tillbaka från det yrket, då hans dotter tog vid. Han är kvar på gården och hjälper till med det han kan, när inte något annat står i vägen. Som ett bastubygge till exempel.

Intresset för trä har hängt med hela livet. När planerna till ett bastubygge skulle sättas i verket så ville han verkligen få till något som han kunde känna sig nöjd och stolt över.

Byggandet började 1998.

En fristad i vardagen. Här kan han fundera och spekulera och känna sig tillfreds med tillvaron.

En fristad i vardagen. Här kan han fundera och spekulera och känna sig tillfreds med tillvaron.

– Man kan väl säga att jag håller på fortfarande, den blir nog aldrig helt färdig, säger han.

Han berättar glatt och inlevelsefullt om turerna kring sitt bygge. Vi tar klivet in i förrummet, eller relaxrummet om man så vill. Väggar, tak och sittbänkar är av trä, självklart. Sten Olof har blandat och gett vad gäller träslag, här finns asp, björk, rönn och sälg. Och i de flesta fall har det handlat om ruttet eller i alla fall skadat trä som han omsorgsfullt behandlat och gjort användbart. Sedan har han klätt tak och väggar, byggt mönster som ger en behaglig och naturlig känsla. Originellt, i allra högtsa grad, men det passar som hand i handske.

Klädkrokar har han täljt till, flyttbara bord i relaxrummet har han också snickrat till. Stilen, trädetaljerna, går som en röd tråd genom hela bygget, relaxrummet och själva bastudelen hänger ihop som en enda enhet.

– Mycket av det virke som jag dekorerat taket med var väldigt ruttet, en del brädor gick att köra fingret rätt igenom. Men jag tog hand om virket, torkade, vaxade, och lackade så att det gick att använda igen. Sedan började jag med att sätta dit två brädor i taket. Resten fick liksom falla på plats efterhand, där de passade in, och så småningom bildade de ett mönster. Det tog lång tid att få till, men det var väldigt roligt.

Det finns kamin i relaxrummet också. Inget ovanligt med det i Sten Olofs värld. Lite värme även efter bastubadet kan ju vara på sin plats när kylan slår till utanför. Kaminen står på en liten upphöjning som han gjort av olika bergarter.

Basturegler av det lite annorlunda snittet.

Basturegler av det lite annorlunda snittet.

– Kaminen är från 1930-talet och den är väldigt effektiv och bra. Den har en platta också, så vem vet, det kan bli matlagning i bastuhuset också.

Själva byggnaden är en röd liten skapelse med torvtak. Känslan blir nästan fjällstuga. Att han satt sin alldeles egen personliga prägel på bygget syns i det mesta. Insidan av ytterdörren är bara ett av många exempel. Den pryds av en känd seriefigur, nämligen kapten Haddock, ni vet den där lite buttra men samtidigt charmiga figuren som följer sin vän Tintin på allehanda äventyr. En serie som Sten Olof alltid läst, och fortfarande läser. Serietemat går igen på dörren in till bastun. Figurer hämtade från serien Knallhatten, originellt var ordet.

Som en extra krydda till avslappningen så sätter han i en kassett i bandspelaren som står i ett hörn och bränner av favoritmusiken, tradjazz från 1950-talet. Senare musik än så är förbjuden, meddelar han.

Att sitta i relaxrummet med dörren öppen, med jazzmusiken som ljudkuliss i bakgrunden och titta ut över ängarna och Ammersundet, det är medicin för själen, intygar han.

Premiärbadet gick av stapeln år 2002, och sedan dess har han njutit åtskilliga gånger av sin egen lilla kurort.

– Jag mår förbaskat bra när jag är här. Efter ett bad sitter jag och bara slappnar av, funderar, spekulerar och känner mig tillfreds med tillvaron.

Gammalt ruttet virke blev som nytt och klär såväl tak som väggar.

Gammalt ruttet virke blev som nytt och klär såväl tak som väggar.

Text & Foto: Ove Hansen