Outlander 1000 XTP har tillräckligt med effekt för att kunna användas som harv eller gödselspridare.
Can-Am satsar som inget annat ATV-märke just nu, genom att utveckla och bredda sin flotta av fyrhjulingar. Och vi hittar intressanta nyheter som många kanske missar.
i var faktiskt iväg redan i oktober och körde 2013 års modeller av Can-Am men av olika skäl, vissa mer oförklarliga än andra, har detta inte kommit med i tidningen förrän nu. Men vad passar bättre än att dregla över nya fyrhjulingar så här på vårkanten, så nu drar vi line-up 2013.
Först och främst lite intressanta fakta. ATV-marknaden, vilket i det här fallet endast står för de terrängregistrerade modellerna, fortsätter att öka och har så gjort varje år trots lågkonjukturer, varsel, konkurser och eländes elände. Detta kan egentligen bara betyda att det handlar om en fordonstyp som dels är underskattad och som allt fler förstår att uppskatta, dels att det är ett fordon som gör så stor nytta att man trots lågkonjukturer väljer att investera i en ny.
Outlander 650 blir näst största modellen nu, då 800:an försvinner. Mycket trevlig motor!
Nu följer visserligen snöskotern samma utveckling, ett fordon som idag i första hand används för ren nöjesåkning, men där finns det andra parametrar som kommer in och styr. De två viktigaste är nog att det är ett entusiastfordon där köparna är väldigt entusiastiska, det andra är att det inte finns så mycket annat att vara entusiastisk över på vintern i Norrlands inland. Snöskotern är en lika viktig och naturlig del av tillvaron som båten är för skärgårdsbefolkningen.
När det gäller de andra två registreringsformerna är siffror mer osäkra. T3-segmentet är än så länge väldigt litet men ökar hela tiden och de gatreggade fyrhjulingarna består i första hand av märken som inte finns med i statistiken. I princip alla fyrhjulingar som tillverkas i Kina eller Sydostasien är gatreggade, däribland CF Moto som är ett av Sveriges största fyrhjulingsmärken om inte det största. Och dessa ingår alltså inte i den officiella statistiken vilken gör den tämligen värdelös i det här segmentet.
Outlander 500 MAX som traktor. Föraren måste enligt lag ha ett ryggstöd, därav den lite märkliga konstruktionen. Men det fungerar!
Men nog med grottande i statistik, nu ska vi presentera och köra Can-Am 2013! Can-Am är, som vi antydde i ingressen, det ATV-märket som satsar hårdast just nu. Vi skulle också kunna vända på det och säga att Can-Am i princip är ensamma om att komma med någon nyhet till 2013.
Can-Ams nyheter är heller inga kioskvältare till 2013, men visar ändå på att man stadigt utvecklar sitt modellutbud. Det man själva är mest stolta över är att man nu infört sitt SST Generation 2-chassi på alla tvåcylindriga modeller.
Can-Ams chassisystem skiljer sig ganska markant från övriga tillverkares. Moderföretaget BRP, som också sitter på Ski-Doo, Sea-Doo, Lynx med mera, har gjort sig kända för att gå sina egna vägar, vilket många gånger gjort att man tagit stora tekniska kliv framåt.
Snabb konvertering, där du enkelt lyfter av passagerardynan och i stället stoppar dit exemeplvis ett förvaringsfack.
Det man i första hand velat uppnå med det nya chassit är att få en mer följsam fjädring vid terrängkörning men som ändå håller emot vid acceleration. Lite som att ha kakan och vilja äta den, men G2-chassit gör ett bra jobb, även om jag med mina 100 kilo kan tycka att 1000-kubikaren niger väl mycket bak vid full gas. Men annat är nog inte att vänta.
Om vi tittar på motorerna så erbjuder Can-Am sin Outlander med en 400-kubikare, vilket är den enda encylindriga modellen, sedan följer 500, 650, 800 samt 1000 cc. Till 2013 utgår dock 800:an, eftersom den blir väldigt lik 1000-kubikaren och vår marknad är så pass liten att det blir jobbigt med lagerhållningen av alla dessa modeller.
För när det kommer till modeller som har Can-Am Outlander, Outlander MAX (den långa tvåsitsiga), Outlander XT (mer utrustning), Outlander XT-P (en Renegade med Outlander-plast) samt Outlander X-MR (Mud Racing). De två senare modellerna finns bara som 1000 cc.
Till Skandinavien kommer endast DPS-modellen, alltså den med servo, annars finns det även en utan i Nordamerika. Blev det rörigt? Lugn, det blir värre. Du kan sedan få flera av dessa modeller som terrängreggad, gatreggad eller traktorreggad. Men även om det blir väldigt rörigt så här på pappret så innebär det att du som konsument alltid kan hitta en lämplig kombination av motor, chassi, utrustning samt registreringsform och det är bra.
Outlander 400 finns både som terrängreggad, gatreggad och här i T3-utförande.
Äntligen är traktorstolen borta!
En annan unik egenskap som Can-Am har är möjligheten att ställa trögheten på servon i tre lägen. De japanska fyrhjulingstillverkarna har genomgående valt en ganska trög servo som passar bra på grusväg och i högre farter, men som inte riktigt räcker till i terräng, medan de amerikanska tillverkarna har fjäderlätt servo som kan kännas lite nervös i högre hastigheter. Detta har alltså Can-Am löst genom att erbjuda tre lägen på servon. Smart lösning även om det för min del alltid slutar med att servon står i läge tre, alltså det lättaste.
Det råder ju ingen tvekan om att Can-Ams fokus de senaste 6-7 åren varit ett allt högre effektuttag ur allt större motorer. Fritidssektorn i Nordamerika är världens största marknad för fyrhjulingar och därmed också den viktigaste. I Europa har man därför fokuserat mycket på de gatreggade modellerna som säljer väldigt bra, inte minst i Norge.
Och i den här villervallan av stora, häftiga maskiner med brutala motorer är det lätt att glömma bort Outlander 400, vilket även Can-Am verkar göra ibland. Till i år är det den enda modellen som inte är uppdaterad från fabrik, ändå står den för kanske den största nyheten på hela fyrhjulingsmarknaden för 2013.
Det här med T3, eller traktorregistrering, har egentligen varit en skrivbordsprodukt fram tills nu. ATV-branschen har i många år försökt få till en regel där du kan köra din terrängregistrerade fyrhjuling på väg med en hastighetsbegränsning på exempelvis 40 km/t. Nu har inte det gått att lösa i den svenska byråkratin, varför man då hittade kryphålet med en en traktor typ tre där en fyrhjuling i mångt och mycket passar perfekt.
Det har dock inneburit ytterligare krig med svensk och norsk byråkrati, med stora fula backspeglar, redskapsfästen och inte minst en fjädrande traktorstol. Stolen har sedan i praktiken gjort fyrhjulingen okörbar i terräng, eller i alla fall direkt livsfarlig. Nu har man alltså äntligen fått ordning på detta då BRP Skandinavia fått en ombyggd dyna godkänd. Den är lite bredare och vilar på gummibussningar så den blir någon centimeter högre än original, samt innehåller ett litet och smidigt ryggstöd.
Limitedmodellen kommer med luftfjädring som enkelt styrs från handtaget och kan ställas för olika last.
Vill du vara olaglig kan du enkelt plocka bort gummibussningarna och ryggstödet, som egentligen bara är byråkratiskt trams. Men framför allt är detta en fungerande lösning direkt från handlaren och inget som kommer att hindra dig som förare i någon livshotande bemärkelse. Vi ser helt klart fram emot att övriga märken får igenom liknande lösningar.
Men Outlander 400 är inte bara en traktormodell, det är också en fantastiskt trevlig arbetsmaskin, oavsett registreringsform. Trots den lite mer asketiska framtoningen, jämfört med de större tvåcylindriga modellerna, så är den utrustad med en insprutad 400 som lämnar lika mycket effekt som många 500:or. Men här är det inget nytt SST G2-chassi och ingen servo, Outlander 400 jobbar på lite i skymundan från sina mer häftiga syskon.
Grundmodellen är alltså oförändrad, något som inte hindrar den från att vara en ypperlig arbetsmaskin, men visst hade det varit trevligt med en servo i alla fall. Can-Am släpper också 500 MAX och 650 MAX som traktorregistrerade. Det är därmed de första riktigt tvåsitsiga traktorregistrerade modellerna på marknaden.
Outlander 1000 MAX finns som gatreggad och är riktigt trevlig att åka till affären på.
Övriga nyheter handlar som sagt om uppgraderingar av chassit på 650- och 500-modellerna till det nya SST G2-chassit, samt ännu mer effekt i 1000-kubikaren som nu är uppe i 82 hästar. Och nej, det är inte i första hand tänkt som en arbetsmaskin, men visst kan du utöva djurtillsyn eller stängselkontroll i rekordfart om du känner för det.
Vi tycker dock att det är väldigt roligt att Can-Am fortsätter att utveckla sina modeller och hoppas att övriga tillverkare snart hakar på.
Text & Foto: Henrik Fitinghoff
