Hästar måste röra på sig för att må bra och hästägare lägger ofta mer tid på att mocka än att rida, med Active Stable kan man lösa båda de sakerna samtidigt.
Hästar har i årmiljoner vandrat på jorden i små flockar. Den häst som idag är vår tamhäst i alla dess former, och även Nordamerikas vildhäst, kommer ursprungligen från den mongoliska stäppen där den rörde sig över stora områden för att hitta mat och vatten. Hästar har inte alls ett lika avancerat matsmältningssystem som exempelvis kor och är därför gjorda för att äta näringsfattigt gräs i princip under dygnets alla vakna timmar.
Hästar är med andra ord gjorda för att röra sig och äta nästan jämt. Detta rimmar egentligen ganska illa med hur de flesta hästar lever i vårt land, vilket ibland kan ställa till problem. Det energirika gräset i kombination med för lite rörelse kan ge fång. En häst som står ensam i en hage kan bli uttråkad, apatisk, stressad, aggressiv eller börja väva (upprepa monotona rörelser).
Och det var tankar kring detta som skapade Active Stable. Konceptet bygger på en lösdrift där hästen lever i flock. Utöver det så använder man sig av olika platser för att dricka, äta hö samt kraftfoder så att hästen hela tiden får röra sig mellan olika ”stationer” för att vila sig, äta, dricka eller aktivera sig. Och jodå, hästar kan leka och busa rätt rejält emellanåt.
Undersökningar visar att de flesta hästar blir friskare, rörligare med bättre grundkondition samt betydligt mer harmoniska av att leva i en flock med andra hästar och kunna röra sig som de vill.
Johanna Frieberger har mer än 30 års professionell erfarenhet av hästar och anser att Active Stable är det absolut bästa sättet att hålla häst på.
I konceptet Active Stable ingår flera olika delar, och förutom de olika stationerna för grovfoder, kraftfoder och vatten vill man ha olika underlag på gångvägarna för hästen att röra sig på, en lösdrift, en ”sandlåda” där hästen kan rulla sig och gärna hagar med gräs under årets varma period, men också olika saker som delar av området så hästen för röra sig runt dessa.
Sandlådan måste till då en sån här yta oftast är väldigt väldrenerad och belagd med packat grus för att vara så torr och hård som möjligt året runt.
Men det visar sig att den här typen av anläggning har andra fördelar än hästens välbefinnande också. I en studie genomförd inom Jordbruksverkets statsning ”Livskraftigt hästföretagande” 2010 kom man fram till att tidsåtgången för den dagliga och nödvändiga skötseln av en häst uppstallad i vanligt stall var 40,7 minuter medan den i ett Active Stable var 2,9 minuter. Det är alltså mindre än 10 procent av tidsåtgången, och den dryga halvtimmen kan man ju exempelvis borsta på sin häst eller ta en ridtur. Såna saker gör givetvis ett Active Stable ännu mer intressant, särskilt nuförtiden när varje minut räknas som hårdvaluta.
Matkön blir ibland lite längre, men alla hästar väntar snällt på sin tur.
Johanna och Jonas Frieberg som driver Hjärmesta Active Stable strax utanför Nyköping är lika entusiastiska över konceptet idag som de var när de drog igång det. När vi besöker gården så är det efter ett dygns regnande och innan tjälen gått ut marken, vilket gör att en normal rasthage ofta kan ha flera decimeter djup lera för hästen att klafsa runt i. Och visst står det lite vatten även i deras året-runt hage, men underlaget är hårt och inga hästar är leriga. Det är Johanna Frieberg som tar emot oss och visar runt. Hon berättar att det kommit en ny häst för några dagar sedan och att det har inneburit att det varit lite livat i flocken. Annars anser hon att det är bra att kunna blanda unga och äldre hästar, eftersom de unga tillför energi till de äldre och de äldre kan uppfostra de yngre.
Transpondern sitter oftast i en halsrem, men kan även som här flätas in i pannluggen.
Det är dock väldigt lugnt och fridfullt när vi kikar in. Anläggningen ligger i änden av en stor ladugårdslänga, med en rymlig lösdrift inomhus och själva utomhusdelen dragen runt gaveln på byggnaden. De olika stationerna är sedan utspridda så att hästarna får röra sig för att komma åt kraftfodret, vattnet och grovfodret.
Varje häst är försedd med en transponder och övervakas av ett datasystem. Transpondern ser sedan till att hästens tillgång till grovfoder är styrt till antal minuter per timme och att tillgången på kraftfoder mäts i vikt per dygn. Så när hästen går in i stationen för grovfoder öppnas en lucka till höet och hästen kan äta, sedan stängs luckan när hästen enligt datorn ätit färdigt.
Foderstaten räknas först fram teoretiskt och justeras sedan när man ser hur det fungerar i praktiken. Vissa hästar har väldigt lätt att lägga på sig, någon annan kanske äter väldigt långsamt. Detta gör att man enkelt kan justera in foderstaten för varje individ, utan att man behöver springa med höpåsar och väga upp grovfodret och så vidare.
Investeringskostnaden för en sån här anläggning är givetvis hög, men enligt samma studie ska den gå att räkna hem på mindre än två år. Och efterfrågan på den här typen av lösningar ökar ständigt. Eftersom det ofta handlar om helinackordering och arbetsinsatsen för den stallansvarige ändå är så låg innebär det ett väldigt bekvämt sätt att ha hästen och som dessutom gynnar alla inblandade. Detta är helt enkelt ett win-win concept för både häst och hästägare.
Text & Foto: Henrik Fitinghoff
