Ligné avfärdar stresslarm om jagade björnar

Jaktjournalen berättade på måndagen om forskningsrapporten från Norsk Institutt for naturforskning, NINA.

I Norge är frågan om hundar av stövartyp ska tillåtas vid björnjakt och därför gjorde de norska forskarna en studie i Sverige. GPS-märkta björnar med så kallad biomätare, som registrerar bland annat puls och kroppstemperatur, har jagats under 2014, 2015 och 2016.

Forskningsjakterna har huvudsakligen genomförts mellan 1 och 20 augusti.

Forskarna slår fast att jakthundar stressar björnar och använder mätresultat av kroppsvärme och hjärtfrekvens som belägg för det.

”Mina farhågor besannas”

Svenska Jägareförbundet riksjaktvårdskonsulent, Daniel Ligné, som själv har forskningsbakgrund, har tittat på undersökningen som hastigast och anser att det inte går att dra några långtgående slutsatser av materialet.

– Mina farhågor besannas – det är baserat på väldigt klena underlag. Det man kan säga är att två stövare stressar mer än en spets, det är vad underlaget håller för, säger Daniel Ligné.

Han känner flera personer som varit delaktiga i den norska studien och säger sig veta att de involverade i forskningsprojektet hade svårt att få spetsarna i studien att jaga små björnar.

– Jagar man björn så upptäcker man att det är skillnad på björn och björn. En liten björn springer i mycket större utsträckning än en stor och mer självsäker björn, som ställer sig stilla, säger Daniel Ligné.

”Gulliga björnar”

Hans erfarenhet är att stövare jagar ett spår och struntar i vad som finns i andra ändan spåret. Spetsarna använder mer syn, hörsel och lukt i vind vilket gör att den triggas mer av större björnar.

– Skulle man göra den här jämförelsen helt rättvist, skulle man jaga samma björnindivider med spetsar respektive stövare, säger Ligné.

Han pekar på att det är många parametrar i en sådan här studie som varierar med vilken björnindivid som jagas, hundarnas dagsform, temperatur och så vidare.

– Eftersom det är så mycket som kan variera måste man ha ett jättestort underlag för att kunna dra säkra slutsatser, och det har man inte här, säger Ligné.

Han pekar på att björnarna har unika möjligheter som annat vilt saknar – de kan välja att ställa sig stilla för hundarna, de kan välja att klättra upp i träd.

– Här tittar man på björn, med någon sorts mytbildning som alltid kommer på köpet med stora rovdjur. Jag är övertygad om att har vi en stressproblematik, så gäller det minst lika mycket vid vildsvinsjakt. Men det är det ingen jäkel som bryr sig om. Det blir lite mors lilla Olle och gulliga björnar, att vi ska vara jättebekymrade över björnens väl och ve, säger Daniel Ligné.

Värt pengarna?

Han menar att den norska studien i nuläget inte håller som underlag för några beslut om hundanvändning vid björnjakt. Han frågar sig också om det är värt pengarna att forska på saken ytterligare.

– Jag kan bara konstatera att ingen björn ännu fallit död ned. För tre av björnarna i studien registrerades den högsta kroppstemperaturen under jakt, vilket inte är konstigt. För de andra björnarna var det andra orsaker som gav höga kroppstemperaturer, säger Daniel Ligné.

Han tillägger också att det skulle göra djuretiskt större nytta att studera andra jaktformer, som är mer vanligt förekommande än björnjakt.

– Då ska man titta närmare på vildsvinsjakt, till exempel, säger Ligné.

Mikael Moilanen
mikael.moilanen@jaktjournalen.se
070 – 744 18 21
Taggar:
Läs också