Nära bli ihjälkörd två gånger på samma eftersök

Han väcktes vid 03.30-tiden på onsdagen av en kollega inom eftersöksgruppen. En älg hade blivit påkörd längs riksväg 70 norr om Leksand men den gick inte att banda ikapp.

Per Sandberg tog med sig gråhunden Boss och konstaterade samma sak: Det krävdes löshund för uppdrag.

Släppte hunden

– Det är inte tryggt att släppa på platsen, för vi har både riksväg 70 och järnvägen som går parallellt med varandra. Men det var inte mycket annat att göra – kollegan hade ju bandat älgen i tre timmar. Så jag släppte Boss, berättar Per.

Det blev upptag som inte ville stå still utan fortsatte i både gångstånd och ibland i sken. När Boss varit efter älgen i cirka 2,5 kilometer började han och älgen på nytt att närma sig riksväg 70. Boss var utrustad med Garmin-pejl, så hans position var känd för Per.

Han fick springa ett par kilometer tillbaka till bilen och köra runt för att komma ned på riksvägen igen. I det läget visste han inte att han inom några minuter skulle vara nära att bli hjälkörd av en bilist.

Älgen 20 meter från vägen

Det är bråttom för älgen och hunden är bara cirka 20 meter från den farliga 90-vägen. Per parkerar och börjar springa på vägen söderut. Den södergående trafiken saktar in, men norrgående bilar kommer i full fart.

– Jag springer mitt i vägen och viftar med både eftersöksväst och bössa för att få bilarna att sakta ned. Efter ett tag börjar bilarna bromsa in och köra långsamt, berättar Per.

Men plötsligt kommer en BMW i hög fart. Peter hör hur föraren växlar ned och svänger över i mötande körfält för att köra om framförvarande bilar som kör sakta eller har stannat.

Samtidigt kommer mötande trafik norrifrån och BMW-föraren är tvungen att gira in skarpt framför bilen längst fram.

– Jag har bilar till höger om mig, och jag möter bilar till vänster, då kommer BMW:n i full fart. Han håller på att ta både backspegeln på mötande bil och mig – han snuddar min jacka, och det går kanske 90 blås, konstaterar Per.

Lyckligtvis kan han hoppa åt sidan  och undkomma att bli påkörd.

Hunden och älgen går över vägen och fortsätter i en stor båge på uppemot 17 kilometer. Sedan vänder det tillbaka mot riksvägen igen.

”Det rasslar i jackan”

Den här gången befinner Per på motsatt sida vägen för att möta upp Boss och älgen. När det gäller trafiken ser förutsättningarna bättre ut eftersom det kommer en timmerbil och föraren förstår situationen. Yrkeschauffören stannar mitt i vägen för att få ned hastigheten på medtrafikanterna, han sätter på varningsblinkersen och signalerar med helljuset åt mötande trafik.

Då kommer en kvinnlig bilförare som ignorerar alla varningssignaler. Hon lägger sig på omkörning för att runda fyra-fem personbilar och timmerbilen.

– Hon växlar ned och bara kör om, och jag hamnar mellan långtradaren och hennes bil. Hon ser mig, stirrar mig rakt i ögonen och bara gasar på. Det rasslar i jackan när hon kör förbi, berättar Per.

Då får han nog, springer in på löpan och kopplar hunden.

Dyster bild

– Jag brukar aldrig ge upp, för jag vill ha tag i skadade djur, men det här var livsfarligt, säger Per.

Han har varit eftersöksjägare i tio år och ger en dyster bild av trafikanternas hänsyn. Tyvärr är det vanligt att de struntar i att sakta ned.

Han var så fokuserad på att få bilarna att sakta ned, för att förhindra att de kolliderade med älgen eller körde ihjäl hunden, att han aldrig noterade registreringsnumren på bilarna som höll på att kosta honom livet.

Mikael Moilanen
mikael.moilanen@jaktjournalen.se
070 – 744 18 21
Taggar:
Läs också