Granbarkborren har orsakat rekordstora skador för de svenska skogsägarna. Men skicka inte allt som är angripet till flis, det går alldeles utmärkt att ta vara på en hel del av virket. Det menar lantbrukaren Mikael Svensson, som även driver ett mindre sågverk.
Utanför sågverket växer travarna av angripna stammar och Mikael Svensson som precis tagit en kort paus konstaterar att det finns hur mycket som helst att göra.
– Ja, det tar liksom aldrig slut, säger han när vi går en runda på gårdsplanen där olika lass ligger prydligt uppmärkta med olika färgkombinationer och noteringar om vilken dimension som ska sågas.
En del av stammarna är ordentligt skadade medan andra bara visar mindre spår, men alla har ett gemensamt. Normalt skulle det vara svårt för att inte säga omöjligt att få en annan avsättning för detta annat än till flis.
Nu har i och för sig flera uppköpare ett sortiment för barkborreskadat virke, som är ett mellanting mellan sågtimmer och flisved.
Men då måste det uppgå till en större mängd för att de ska mäta in det.
– Med tanke på att man bara får knappt en hundralapp per kubik stjälpt mått för flisen innebär det ett ordentligt avbräck för de skogsägare som bara avverkat mindre bestånd. Då kan man få ut ett betydligt bättre netto om man istället sågar plank även ur de mest angripna stammarna, säger han och tillägger att det finns massor av användningsområden även för plank som bär tydliga spår av blånad.
Mängder till formvirke
Under vintern har han sågat upp mängder med timmer som blivit till formvirke som används vid gjutning samt till stockmattor för skogsmaskiner.
Men sedan har många skogsägare även valt att använda timret till panelbrädor för sina egna ekonomibyggnader.
– Jag jobbar även som snickare och menar att det här virket fungerar alldeles utmärkt, utom för bärande konstruktioner. Visst blir ytan efter sågning lite mer raggig och sen finns det så klart ett och annat hål. Men behöver man rusta upp en gammal länga hemma duger det alldeles utmärkt, säger Mikael Svensson som sågar betydligt djupare än vanligt för att separera ytveden för centrumutbytet.
Det här innebär att det blir mer spill som säljs som flis till Sydved, men där skogsägaren ändå får ett rejält centrumutbyte. Ur centrumutbytet sågar han sedan plank och brädor, som får ett rektangulärt tvärsnitt. Om stammarna inte är så hårt angripna går det att såga grundare och då får man ut även sidobrädor där en viss andel har vankant, det vill säga delar av kanten är avrundad istället för skarp.
Barkborreangripet virke har en lägre fuktkvot vid avverkningen än friska träd, och det här gör att det nysågade virket snabbare torkar till en målfuktkvot på 16 procent, som krävs för att virket inte ska angripas av mikrobiell påväxt under den fortsatta lagringen.
Ofta mindre partier
Eftersom Mikael Svenssons sågverk är så pass litet kan han utan att tumma på lönsamheten såga riktigt udda dimensioner, och tidigare under förmiddagen har han sågat ut mindre parti balkar med dimensionen 200×200 i fem meters längd.
Just de mindre skogsägarna tillhör hans återkommande kunder, eftersom de ofta har mindre partier på kanske fem granar som de stora inköparna inte är intresserade av att komma ut och hämta.
– Sen finns det även en annan aspekt än det rent ekonomiska, har man riktigt gamla och grova träd som planerats av tidigare generationer vill man kanske använda timret till annat än energi, säger Mikael Svensson när han startar upp den gamla Scaniamotorn som via kardanaxeln driver den 110 centimeter stora klingan.
Snabbt och säkert sågar han bort ytveden och snart har han fått ut 50 löpmeter virke ur den fyra meter lång stocken.
En snabb överslagsberäkning ger vid handen att de här brädorna skulle kosta cirka 1100 kronor om man köpte dem i närmaste bygghandeln. Skulle hela stocken istället gått till flis hade det gett en nettointäkt på kanske 40 kronor plus moms.
– Jag tar en hundralapp för jobbet, så det blir ett netto på runt 900 kronor om skogsägaren ändå skulle behövt köpa brädorna.
En av de många skogsägare som drabbats är Johan André, som räknar med att upp till cirka sex hektar produktiv skogsmark är angripet.
När han tog över skogsgården i östra Blekinge som omfattar 350 hektar, varav 300 hektar produktiv skogsmark, var han medveten om att delar av beståndet kännetecknades av en felaktig ståndsortsanpassning.
Tidigare ägare hade ivrigt påhejade av de stora aktörerna inom skogsnäringen valt att plantera gran där det tidigare växt tall, det vill säga på torra marker.
– Man kan se tydligt var bergshällen går, där finns det inte mycket liv kvar i den planterade granen medan de fåtal tallar som finns kvar växer som de ska, säger han när vi åker genom de välskötta bestånden och närmar oss områden där marken är mager och har svårt att hålla kvar nederbörden.
Väl framme möter oss död eller döende skog där det endast är lite grönt kvar i toppen, och Johan André beskriver hur han i somras såg hur angreppen spred sig eftersom de uttorkade granarna inte kunde värja sig mot granbarkborren.
Använder sig av drönare
Bland annat använde han sig av en drönare för att snabbt och enkelt kunna kartlägga hur det hela spred sig.
– Min första tanke var hur skulle jag få bukt med problemen, vilka åtgärder skulle jag satsa på och vad skulle jag avvakta med. Självklart ska man försöka avverka och få ut virket så fort som möjligt, men samtidigt ville jag inte skapa nya stormluckor. Om ett område avverkas kan stormarna växa till sig i styrka, det har jag sett tydligt där stormen Gudrun öppnade upp och där sedan Per kunde ta vid, säger han och tillägger att eftersom han bokat in avverkningar i de angränsande bestånden till våren valde han att vänta, detta för att minimera risken för att få stormfällda friska träd under vintern.
– Jag tror inte att det är rådigt för de flesta andra att göra så här, det bästa är sannolikt att bli av med virket så fort som möjligt. Men detta är mitt eget val och som jag hoppas visar sig vara det rätta. Dessutom var det svårt att hitta entreprenörer som hade tid att avverka den angripna skogen.
Peter Fredriksson
