Lantbruk

Trendspaning: Växtbaserat protein i fokus

Roland
Roland Höckert är lantbrukare på familjeföretaget Godegården som bedriver ekologisk växtodling. Foto: Privat.

Varför produceras det så lite växtbaserat protein i Sverige och kan vi göra något åt det? Det frågade sig AGFO i ett webbsänt seminarium den 28 april.
– Jag skulle gärna odla mer, men då behövs leveransavtal så vi inte står där med stora lager, det vill vi inte ha, säger Roland Höckert, lantbrukare på Godegården.

Det finns ett ökat intresse för växtbaserat protein hos konsumenter. Man vill också köpa mer svenskt och lokalproducerat. I butikshyllorna finns nu allt fler vegetariska alternativ, men en försvinnande del är gjorda på svenska råvaror.

Jakten på svenskt växtbaserat protein var rubriken för AGFOs senaste seminarium AGFO talk som livesändes den 28 april.

– Odling av baljväxter som ärtor, linser och bönor har en lång historia i Sverige. Vi ser en ökad efterfrågan på växtbaserat protein idag. Enligt undersökningar har det växtbaserade proteinet en årlig tillväxt på 1520 procent och man tror att inom tio år kan det ta en 10-procentig andel av hela världens köttmarknad, berättar Frida Jonson på mediebolaget AGFO.

Hon presenterar också att köttkonsumtionen är på väg nedåt. År 2019 minskade den i Sverige för tredje året i rad.

Det finns många fördelar med en ökad svensk produktion. Inte minst i dessa corona-tider har vi blivit medvetna om att det är viktigt att kunna ha en inhemsk produktion för att inte vara sårbara. Konsumenter efterfrågar lokalproducerat, svenskt, hållbart och vegetariskt. Det bidrar till ett hållbart jordbruk, ger lokala arbetstillfällen och det ger miljövinster.

Så vad hämmar utvecklingen av svenskt växtbaserat protein?

– Den största förklaringen är att vi saknar en förädlingsindustri. Det är dyrt att producera och billigare att köpa in från utlandet. Det är också en riskgröda för lantbrukaren, vissa arter kan vara känsliga, så odlingsförutsättningarna är inte de bästa. Det behövs också växtförädling för att ta fram fler sorter, men det pågår, säger Frida Jonson.

Expertpanel tycker till

Efter Fridas trendspaning så fick en panel berätta om vilka utmaningar de ser.

– Det är viktigt att vi har bra produkter som smakar gott. Sedan måste vi också ha en produktionsekonomi och hitta råvaror till bra pris, säger Åsa Wickholm, Coop.

– Smaken är jätteviktig. Många produkter är inte goda men det finns de som är goda. De ska vara lika bra eller bättre än produkter med animaliskt protein. Det finns en del kvar att lära, säger Roland Höckert, lantbrukare på Godegården.

Han vill förstås ha grödor som avkastar mycket. På Godegården odlas bland annat ärtor och bönor.

Det går att odla i stort sett alla baljväxter i Sverige, förutsättningarna är goda för det. Det odlas baljväxter på cirka 2 procent av den totala åkerarealen i Sverige. SLU tror dock att det kan ökas till 10 procent.

– Men det finns få lantbrukare som är beredda att leverera 5-10 ton rensat och packat. Vi saknar industrin för det, säger Fredrik Fogelberg, baljväxtforskare på Rice.

Godegården sorterar och paketerar själva, men levererar bara 20 ton växtbaserat protein per år.

– Det är små volymer. Jag skulle gärna odla mer, men då behövs leveransavtal så vi inte står där med stora lager, det vill vi inte ha.

Roland Höckert är också öppen för ett utökat ”industriarbete”.

– Vi lantbrukare skulle kunna sköta färgsortering och att avlägsna sten och metall från skörden. Det skulle kunna bli ett bra efterskördsarbete.

Odlar vart åttonde år

Odling av ärtor och bönor kan bara göras vart åttonde år på grund av risken för växtföljdssjukdomen ärtrotröta. I ekologisk odling odlar man ärtor/bönor vart åttonde år för att få in närande grödor i växtföljden. I konventionell växtodling är det inte lika angeläget eftersom kvävet är billigare och att man har verktyg för att hantera med ensidiga växtföljder.

Varför krävs det förädling av proteinet då? Jo, för att framställa smaker och konsistens som liknar köttprodukter så behöver man extrahera proteinet för att kunna framställa den nya produkten i en industriprocess. Det är den som är kostsam.

Många är nöjda med den ursprungliga produkten och vill inte att den vegetariska maten ska smaka kött, men panelen menar att båda alternativen bör finnas.

– Det finns en stor grupp människor som vill äta mer vegetariskt, men känner att de tar bort något om de utesluter kött. De vill ha något som påminner om kött, en smak och konsistens som de är vana vid, säger Fredrik Fogelberg.

Culinars vd Håkan Christensson ser livsmedelsbranschen som en framtidsbransch och skulle gärna se ett ökat samarbete som ett första steg.

– Om vi lägger konkurrensen åt sidan och börjar samarbeta skulle vi kunna bilda en ekonomisk förening som kan främja svensk växtproteinproduktion från odlare till konsument, där alla aktörer kan bidra med sitt – arbete, kompetens och kapital.

Fazer var också med under seminariet:

– Vi tror stenhårt på havren. Spannmålsprotein har en outnyttjad potential. Vi har precis tagit fram ett svenskt havreris till exempel. Den är oerhört klimatsmart och har bra näringsprofil. Havre är en bra proteinkälla som är snällare mot magen än vad många tycker att baljväxter är, säger Jenny Brink på Fazer.

Roland Höckert håller med.

– Vi odlar gärna havre. Tyvärr är havren inte lika prisstabil som övriga spannmål. Skulle havre, bönor och ärtor vara mer lönsamma så skulle fler vilja odla det.

Panelen är överens om att utmaningen ligger i att få konsumenten att förstå mervärdet i svenskt växtbaserat protein för att kunna få mer betalt för produkten.

 

Jenny Fors