Som mest klippte Göran över 4 000 får per år. Passionen för ulligt gulligt har varat i över tre decennier på gården Öster Stûga utanför Torsby. ”Får är väldigt trevliga och sociala. Våra vill gärna bli kliade och klappade”, säger Kari Lewin.
Det gula huset från 1914 ser ut som en lantromantisk dröm där det ligger precis bredvid grusvägen genom byn Åsteby. På de böljande ängarna nedanför bostaden finns 4 hektar för 47 vuxna får och 28 lamm att ströva på.
Göran Lewin jobbar heltid som byggnadsarbetare i Norge och är borta upp till två veckor i sträck. När han kommer hem vill han gärna jobba mer. Med fårklippning.
Hustrun Kari Lewin håller under tiden ordning på vardagsjobbet hemma på Öster Stûga, Östra Stugan.
Här finns en blandning av fårraser, alla med skiftande egenskaper hos ullen. Tre raser är så kallade svenska lantraser: utrotningshotade finull, rya och päls, så kallade Gotlandsfår. Den fjärde rasen är den brittiska köttrasen Leicester. Varje ras har sin egen karaktär, säger Kari och Göran.
På Öster Stûga rör sig fåren nästan som ett stim fiskar över ängen. När Kari sätter sig ner kommer flera fram och vill nosa. I ett bås försöker fyra små lamm dia sin mamma.
Kari beskriver fårkänslan.
– Det är ganska lätta djur att ha. Om man ger dem uppmärksamhet är de väldigt sociala och vill gärna kela en stund. Och så får du ull varje år. Det blir väldigt mycket ull.
Totalt består fastigheten av cirka 300 hektar mark. Hit kom paret i slutet på juli 1986. Kari är uppväxt i värmländska Nyskoga och Göran i Fensbol. Solceller finns på uthustaken sedan åtta år tillbaks.
Bostadshuset har renoverats och oljepannan är bytt mot en vedpanna med solfångare i en byggnad en bit bort på tomten. Värmen från panna och solen lagras i stora ackumulatortankar, vilket gör att eldning inte behövs från maj till september. Pannrummet byggdes sommaren 1990 och kompletterades med solfångaren fyra år senare.
Varken Göran eller Kari hade drivit jordbruk innan de kom till Åsteby. Kari berättar att det fanns får hemma när hon var barn.
– Min bror och mamma, Peter och Svea, skötte dem och vi hade tovkurs hemma. Jag lärde mig spinna ganska tidigt vid 11-12 års ålder. Jag har alltid tyckte det har varit kul att sy kläder. Så därifrån kommer nog mitt intresse av ull.
Görans intresse består främst av fårklippningen.
– Det fanns ingen fårklippare att få tag på här i trakten. Jag fick hjälp att komma igång och provade sen försiktigt på egen hand, innan jag gick några helgkurser i Eskilstuna. För det här går nästan inte att lära sig själv. Nån är tvungen att visa dig.
Det handlar bara om teknik säger Göran.
– Att bli trygg i sig själv och vara lugn. Det gäller att vara bestämd.
Med maskin tar det några få minuter att klippa varje får, med sax minst dubbla tiden.
Som mest klippte Göran över 4 000 får varje år med resor ända ner mot Västergötland och Dalsland.
När han förr kom hem från Norge så reste han på fårklippning. En del år har han nästan inte varit hemma. Det kunde vara tufft med fem barn och sysslorna på gården.
Göran har nu trappat ner.
– Man missar mycket som ska göras och händer hemma när man är borta så mycket.
Göran ser också får som ett effektivt sätt att hålla landskapen öppna och undervegetationen kort i den egna skogen. Någon halvmil bort ligger en 30 hektar stor fårhage med blandade biotoper på Ängbergets sluttning med utsikt över sjön Brocken. Varje år sätts staketet upp och plockas ner när säsongen är över.
Först köpte paret gården och sedan marken som hör till. Fårfarmandet började med ett enda får, som Göran fick i 30-årspresent av bekanta, som hade hört att han ville prova. Beståndet har växt undan för undan, säger Kari. På grund av alla tävlingar och medaljer.
– Då sparade vi de prisbelönta fåren, i stället för att skicka dem till slakt. Men vi ska krympa ner det hela nu pö om pö.
Förutom fårskötsel består gårdens verksamhet av skogsskötsel, som till största delen lejs bort. Undantaget är arbetet för att skaffa ved till pannan. Veden kör Göran på en liten och smidig Vimek-skotare modell robustare fyrhjuling.
Kari ser andra värden med skogen, bland annat promenader i fårbetade idylliska omgivningar. Hon är utbildad undersköterska och har jobbat i många år med sjukgymnastik och rehabilitering i Torsby kommun.
Fritiden ägnar Kari åt förädling av skinn och ull i olika former. På vävstolen gör hon mattor och dukar. Det mesta säljs i gårdsbutiken.
Kari beskriver ull som en fantastisk fiber.
– Den kan bli blöt och fuktig och ändå värmer den. Och så kan du ju tova ihop den.
Flamsäker, påpekar Göran. Han sammanfattar den gemensamma drivkraften.
– Vi har väl ett delat intresse för naturen, kan man väl säga. Vi tycker det här är roligt. Det är därför vi håller på.
