Om det skulle bli krig i Sverige kan ransonering av viktiga varor och förnödenheter vara en sista utväg för att hantera en bristsituation. Jordbruksverket och Livsmedelsverket föreslår nu grunder för prioritering och fördelning av kritiska resurser på livsmedelsområdet om ransoneringslagen måste tillämpas.
Jordbruksverket och Livsmedelsverket har i dag lämnat rapporten ”Grunder för prioritering och fördelning vid ransonering” till regeringen, efter ett gemensamt regeringsuppdrag som myndigheterna fick 2023.
– Ransoneringslagen kom till i en tid då livsmedelssektorn såg väldigt annorlunda ut. Därför har det varit angeläget att ta reda på hur resurser kan fördelas om lagen skulle behöva användas idag, säger Lena Lind, beredskapshandläggare på Livsmedelsverket.
Ransonering en sista möjlig utväg
Det är bara vid krig eller allvarlig kris i fredstid, och när alla andra alternativ har slutat att fungera, som det kan bli aktuellt att tillämpa ransoneringslagen. I rapporten betonar Jordbruksverket och Livsmedelsverket att bristsituationer bör hanteras av marknaden så långt det är möjligt och att det är bättre att försöka minska förbrukningen på frivillig väg.
Det är viktigt att det i ett tidigt skede är transparent och tydligt för berörda företag och andra aktörer vilka grunder för prioritering och fördelning som ska gälla om det blir nödvändigt med ransonering.
Skapa trygghet för lantbrukare
– Vi vill skapa trygghet för våra lantbrukare och minska risken för felaktiga beslut på grund av den osäkerhet som kan uppstå i en bristsituation. Syftet med ransoneringen är att skapa förutsättningar för att Sveriges befolkning ska ha tillräckligt med säker mat även i krigsläge, säger Saranda Daka, projektledare för Jordbruksverkets del av uppdraget.
Primärproduktionen – som jordbruk, vattenbruk och yrkesfiske – är beroende av insatsvaror för att kunna producera sina råvaror. De viktigaste insatsvarorna är drivmedel, handelsgödsel, växtskyddsmedel, utsäde och proteinfoder.
Länsvis fördelning av insatsvaror
I rapporten föreslår Jordbruksverket en länsvis fördelning av de insatsvaror som är mest kritiska för primärproduktionen. Fördelningen mellan länen baseras på den fredstida användningen av insatsvaror. Vid en ransonering vid kris och krig kan även andra faktorer påverka omfattningen och inriktningen på fördelningen. Jordbruksverket föreslår även att länsstyrelserna hanterar den lokala fördelningen av insatsvaror till primärproducenter.
– På central nivå vet vi inte vilka lantbrukare som kommer att ha möjlighet att producera under givet läge. Länsstyrelsen som den högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom länet har genom lägesbilder och lokal kunskap bäst förutsättningar att fördela insatsvarorna så de ger störst effekt och nytta säger Johan Loberg, beredskapshandläggare på Jordbruksverket.
Mer information:
Läs rapporten ”Grunder för prioritering och fördelning vid ransonering”
Fakta: Beredskapssektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten
- För att stärka beredskapen inom samhällsviktiga områden har regeringen inrättat tio så kallade beredskapssektorer. En av dem är sektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten.
- I sektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten ingår Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA), Naturvårdsverket och länsstyrelserna.
- De åtgärder som sektorn vidtar ska bidra till att Sveriges befolkning har tillgång till tillräckligt med säker mat och säkert dricksvatten i kris och höjd beredskap.
- Myndigheterna i sektorn är så kallade beredskapsmyndigheter, som har särskild betydelse för samhällets civila beredskap. Livsmedelsverket är också sektorsansvarig myndighet.
Källa: Jordbruksverket
