Det nybyggda kvigstallet innehåller bland annat två grupper som ingår i korsningsprojektet.

Det nybyggda kvigstallet innehåller bland annat två grupper som ingår i korsningsprojektet.

Lantmännen och VikingGenetics jobbar tillsammans med Nötcenter Viken för att ta fram morgondagens mjölkko, och ge henne bra mat.

Nötcenter Viken ligger bara ett stenkast från Falköping och därmed i det som brukar kallas för ”Sveriges kotätaste kommun”. Skaraborg är traditionellt sett väldigt kotätt, med Sveriges största köttproducent i grannkommunen Skara och mängder med andra små och stora gårdar överallt bland Falbygdens platåberg och ute på Skaraslätten.

Det är med andra ord ganska naturligt att Nötcenter Viken ligger just här, samt att VikingGenetics finns i Skara. Och efter att VikingGenetics varit delägare här under många år så är samarbetskanalerna väl upparbetade och de två verksamheterna korsbefruktar varandra på fler än ett sätt.

Och hade det inte varit för det stora konferensrummet ovanpå mjölkrummet, med utsikt över ladugården och mjölkkarusellen så hade det nog kunnat vara vilken större mjölkgård som helst… nästan. Den insatte ser givetvis de täckta brunnarna där Göteborgs Energi bedriver kommersiell utvinning av biogas och att det även finns lite väl många fodermixar, kanske. Går du sedan och tittar på datorn och slår på mjölkningsresultaten så kommer det att dyka upp kor som mjölkar 63-64 liter per dygn. Men annars är det ungefär som vilken gård som helst. Nästan.

Nötcenter Viken är sedan 1/7 2012 helägt av Lantmännen, innan dess fanns det fler ägare med i bilden. Målsättningen är att prova ut olika fodermixar för både mjölkande kor, men även mjölkersättning för kalvar och som sagt avel. Några mil norrut finns också Bjertorps gård där man bedriver utveckling och forskning på olika grödor och allt som har med det att göra.

Lisbeth Riberth och Hans Stålhammar inspekterar den ena gruppen kvigor som ingår i korsningsprojektet.

Lisbeth Riberth och Hans Stålhammar inspekterar den ena gruppen kvigor som ingår i korsningsprojektet.

Kort sagt är Nötcenter Viken och Bjertorp Lantmännens experiment- och forskningsanläggningar.

När vi kommer till Nötcenter Viken så möts vi av Lisbeth Riberth som är platschef samt Hans Ståhlhammar från VikingGenetics som är seniorgenetiker och nationellt ansvarig för VikingRed-programmet. Tyvärr kunde Ingemar Gruvaeus från Bjertorp inte vara med, men i korthet bedriver man växtodlingsförsök där, men visar även upp Lantmännen Maskins olika traktorer och redskap.

När det kommer till avelsförsöken och den forskning som bedrivs kring detta så ligger Sverige mycket långt framme. Anledningen är att man väldigt tidigt började titta på betydligt fler egenskaper än de som man kortsiktigt kunde tjäna pengar på. Istället försökte man se en helhet, där man både tittade på produktion och individens hälsa.

I andra länder, kanske särskilt i USA och Kanada, har man mer fokuserad på produktionsegenskaper vilket lett till att man idag fått olika hälsoproblem.

– Letar man inte efter vissa egenskaper så kommer man inte att hitta dem, säger Hans Stålhammar kortfattat.

Utfodring med mixervagn i kvigstallet.

Utfodring med mixervagn i kvigstallet.

VikingGenetics ägs idag av Växa Sverige tillsammans med systerorganisationerna VikingGenetics Danmark och FABA i Finland. Man har bara tjurar och deras jobb är att plocka fram så bra tjurar som möjligt till Sveriges mjölkbönder, så det man använder Nötcenter Viken till är att göra vissa försök där hondjuren också är inblandade. Sedan 2008 har man tagit fram ett NTM-index (Nordic Total Merit) som bygger på 14 olika delegenskaper som beygssätts och viktas beroende på ras. Man pratar normalt sett om Holstein och ”röda kor”, alltså de skandinaviska raserna SRB, RDM samt FAY (Svensk rödbrokig boskap, Rød dansk melkeras samt Finländsk ayshire).

VikingGenetics jobbar även med andra raser inom både kött och mjölk, bland annat Fjällko, men Holstein och röda kor är de två största. Och det som är så spännande är att man sedan fem år tillbaka byggt upp ett dna-bibliotek där man identifierat 54000 markörer för att skapa en så tydlig bild av tjurarnas genetiska förutsättningar som möjligt.

Börje Pettersson är en av de som arbetar med foder­försöken, vilket innebär att mycket tid läggs på att mäta och mixa.

Börje Pettersson är en av de som arbetar med foder­försöken, vilket innebär att mycket tid läggs på att mäta och mixa.

När det gäller Holstein finns det ett stort referensmaterial, med cirka 25000 tjurar i Europa, där man då samarbetar med flera olika länder. På den röda sidan är det lite sämre, eftersom det där ”endast” finns 7000 tjurar att tillgå i Sverige, Norge, Danmark och Finland.

– Här jobbar vi nu med att komplettera databasen med dna från 10000 röda hondjur för att få en bättre översikt, säger Hans Stålhammar.

Men redan fungerar ett enkelt blodprov alltså väldigt bra för att se vilka egenskaper en tjur kommer att lämna till sina döttrar. Enligt de försök som gjorts har man kunnat konstatera att bland de tjurar man identifierat som toppklass via dna så hade i princip alla en dottergrupp som bekräftade resultatet. Det är dock fortfarande så att vissa tjurar med ett lägre dna-index fortfarande får dottergrupper som presterar på toppnivå. Lägre dna-index betyder dock i det här fallet fortfarande att de tjurarna är långt över snittet.

Det som gjort det svenska arbetet så intressant är att man jobbat efter fler parametrar, exempelvis fertilitet. Idag är det nämligen allmänt känt att fertiliteten sjunker och mastiten ökar i takt med att mjökproduktionen ökar. Detta har gjort att man fått möjlighet att exportera sperma till Nordamerika eftersom man där fått fertilitetsproblem.

För ett par år sedan jobbade man väldigt mycket med embryotransfer, där de bästa korna spolades för att komma åt ägg som efter befruktning planterades in flera andra kor. Detta är mycket kostsamt och tidskrävande, och just nu ligger den delen av verksamheten lite vilande. Men de försök som gjordes slog väl ut och man har även jobbat vidare med embryo transfer i Finland med gott resultat.

Hans Stålhammar menar att det viktigaste när man kommit så här långt i att hitta specifika egenskaper är att inte missa helhetsperspektivet.

De här kalvarna ingår i ett försök, som än så länge är hemligt.

De här kalvarna ingår i ett försök, som än så länge är hemligt.

– En ko med lite lägre mjölkproduktion är mindre benägen att få mastit, har lättare att bli dräktig och har lättare att hålla sig friskare vilket gör att hon under en hel livstid kanske mjölkar mer, säger han.

Senaste projeketet tillsammans med Nötcenter Viken är ett korsningsprojket, där man vill utröna fördelar och nackdelar med att korsa Holstein och röda kor med Jersey och Montbeliarde. Båda raserna är väldigt hållbara, med bra ben, lång livslängd och en bättre köttproduktion. Man har därför låtit medelgoda kvigor bli korsade med Jersey och Montbeliarde för att se vilka kornsningseffekterna blir.

På Nötcenter Viken finns för övrigt biogasanläggningen som vi tidigare nämnt samt olika foderförsök som ständigt pågår. När vi besöker Viken testar man också något som har med kalvnäring att göra. Kalvarna och korna lever för övrigt helt vanliga liv, och märker nog inte av något särskilt i verksamheten.

Kalvarna ingår givetvis i avelarbetet, men det kan vilken kalv eller ko som helst på vilken gård som helst göra. Det är i slutändan Sveriges bönder som äger Lantmännen och som i sin tur äger Nötcenter Viken och även Växa Sverige som i sin tur är delägare i VikingGenetics, så den verksamhet som finns här ska givetvis vara den som mjölkbönderna själva efterfrågar.

Den dagen vi besöker anläggningen så finns det exemeplvis 13 tjurkalvar som ska testas för att se om de går vidare i selekteringen av framtidens avelstjurar, vilket är precis samma process som på vilken gård som helst som vill vara med i avelsprogrammet.

Tanken är också att den del av Nötcenter Viken som sysslar med ren mjölkproduktion ska vara vinstdrivande. Problemet har hittills varit att få en vettig uppdelning av vilka kostnader som hör till försök och vilka som hör till ren produktion, ett arbete som Lisbeth Riberth nu alltså fått suga tag i som relativt nytillträdd platschef.

De foderförsök som ständigt pågår innehåller normalt sett 48 kor, där man då exempelvis tittar på mängden mjölk, kvaliteten på mjölken, idisslingstider, men även kanske mäter restprodukter i urin, allt beroende på vad det är man försöker ta reda på. Korna delas oftast upp i fyra grupper som sedan får exempelvis fyra olika blandningar i olika omgångar, och där man sedan utvärderar resultatet under 8-12 veckor. Detta är ett normalt försök, men det pågår även andra försök som har andra förutsättningar.

Genom att Nötcenter Viken har i storleksordningen 490 mjölkkor så finns det gott om individer att göra olika urval på, så att den grupp man vill utföra försöket på blir så homogen eller representativ som man vill.

Och det är klart att det mesta av arbetet på en bondgård är och förblir detsamma, även om olika maskiner och hjälpmedel gjort det enklare. Men det finns också en i allra högsta grad vetenskaplig sida av bonderiet som innefattar allt från sådd till skörd och från befruktning till mjölkning eller slakt. Och det är förmodligen ingen tillfällighet att Sverige ligger i framkanten av forskningen kring avelsgenetik.

Det handlar garanterat om traditioner där vi i generationer försökt avla fram så bra djur som möjligt sett ur ett helhetsperspektiv. Att man nu kan göra det på dna-nivå är bara att ta det ett steg längre. Samma sak gäller givetvis foder, där man också tillfört mer vetenskapliga metoder till ett tänk som redan funnits. Och utvecklingen fortsätter. Under tiden fortsätter även det vardagliga arbetet på Nötcenter Viken precis som på alla andra mjölkgårdar runt om i Sverige.
Det finns alltid att göra.

Text & Foto: Henrik Fitinghoff