Vi drar till Skåne och kollar in en Raba 180. Här är Christer Esbjörnssons ungerska stordragare.
Mullret tilltar på andra sidan den stora ladugårdsbyggnaden. Nu är det julaftonsstämning i magen. Christer Esbjörnsson har dragit i väg för att hämta en av sina många fantastiska maskiner. Kvar står vi och hoppar uppspelt och otåligt på stället – vi åstundar intensivt det ögonblick då den ungerska 70-talsbesten ska dyka upp bakom knuten. Det vi ska få se är det senaste tillskottet till Christers fantastiska maskinsamling. Och nu handlar det om en traktor man sannerligen inte ser varje dag, såvida man inte heter Christer Esbjörnsson och bor i Simmelsberga då.
Där är den!
En hög hytt tornar upp sig när Christer rattar sin traktor runt knuten. Snart blottas hela den bastanta, gulmålade traktorkroppen. Hytten – som storleksmässigt kvalar in i samma klass som mindre sommarstugor – går i vitt och från hyttens främre, vänstra hörn vajar en ungersk flagga. Maskinen är av märket Raba.
– Det är en Raba 180, säger Christer när han stannar till och tar sig ur den mäktiga maskinen.
Känd för sin fina samling
Christer är känd för sin fina samling ungerska traktorer. Familjen Esbjörnsson var via Christers pappa Gunnar och firman Traktor Flyg generalagent för den svenska Dutra-försäljningen mellan 1962 och 1972. Christer har på senare år renoverat ett flertal gamla Dutra-traktorer till toppskick. De här renoveringarna kan man ta del av under den härliga Dutradagen som arrangeras vart tredje år på Christers gård i Simmelsberga.
Det är just på Simmelsberga gård – utanför Kågeröd i Skåne – vi befinner oss idag. Det är dock inte någon långnosad Dutra vi ska spana in utan en högrest Raba. Men visst finns det en koppling till Dutra även när det gäller den här traktorn.
– Ja, när Dutra-tillverkningen lades ner 1973 tog Raba-koncernen över allt, säger Christer. Raba hade vid denna tid inte någon egen traktortillverkning utan var då stora på motorer och lastbilar.
Men att tillverka någon ny Dutra var det inte tal om. Nu var det nystart som gällde.
– Det första de gjorde var att skrota allt som hade med Dutra att göra. Högsta chefen på Raba ville inte ha någonting kvar av det gamla.
Raba är alltså också ett ungerskt märke och Ungern på 70-talet, ja det var ett land som låg på andra sidan järnridån.
– Allt var ju toppstyrt på den tiden, säger Christer. Och det var bestämt att mindre traktorer skulle göras i Polen och Tjeckoslovakien. Men det ungerska lantbruket ville ha en större traktor.
Därför togs kontakt med den legendariska stortraktortillverkaren Steiger i Fargo, USA och 1973 kunde man dra i gång tillverkningen av en licenstillverkad Raba-Steiger i den gamla Dutra-fabriken. 1978 flyttades monteringen av den licenstillverkade traktorn till Gyar i nordvästra Ungern, medan gjutning av delar fortsatte i Dutras gamla lokaler. Självklart har Christer även en Raba-Steiger stående på gården – en härligt storväxt traktor det också.
– Och några år senare kom så den här, säger Christer och nickar mot sin Raba 180.
Säreget utseende
Hans gula Raba har ett säreget utseende. Den är stor utav bara tusan och längst fram tronar den höga hytten – sikten från förarplatsen är fantastisk.
– Det här konceptet med den liggande motorn bak och hytten fram, samt redskap både fram och bak var något de tog fram själva såvitt jag vet, säger Christer. Man kan ju säga att det här på sätt och vis är en föregångare till Claas Xerion.
Motorn som mullrar där bak är en rejäl klump. Cylindervolymen ligger på 10,3 liter.
– Det är en licenstillverkad M.A.N.-motor, en rak sexa på 180 hästar.
Vi går runt den stora traktorn och Christer pekar och berättar. Han har lång erfarenhet av ungerska traktorer och delar frikostigt med sig av sin stora kunskap. På Simmelsberga gård finns det som sagt en hel del ungerska klassiker, många har synts i tidigare nummer av Traktor Power. Men det är klart att det alltid finns plats för fler när man har ett starkt intresse. Och Christer ville gärna ha en Raba 180, det saknades tidigare.
– Jag hade redan Raba-Steigern och kände att jag ville ha den här modellen också, säger Christer.
Christer har fortfarande goda kontakter i Ungern och pejlade därför läget där nere. Fanns möjligtvis någon Raba 180 att lägga rabarber på? Jodå, snart fick han napp hos en återförsäljare. Ett köp blev av men den stannade först kvar ett tag hos Christers kontakt i Budapest.
– Den fick vara med på utställningar och lite sådant där, säger Christer. Men sedan var det dags att ta hem den hit.
Transport ordnades från Budapest till Simmelsberga och så var den mäktiga Raban i Christers ägo på riktigt. Sedan den kom till gården för tre år sedan har Christer inte gjort så värst mycket med den. Men vissa saker skulle behöva fixas till.
– Krabbstyrningen skulle behöva lagas. Den svänger inte på bakhjulen, säger Christer. Så det är ganska stor vändradie nu när det endast är framhjulen som styr.
Krabbstyrningen – när den funkar – gör att detta är en relativt smidig maskin, trots sin storlek. Men även om det är sämre ställt med smidigheten just för tillfället så är den fortfarande fullt användbar. Christer startar motorn igen, vi ska få njuta lite till av den imposanta ungraren.
Den raka sexan tar ton och det är en stark stämma som ljuder över gården. Christer skickar i en växel och Raban sätter i väg och snart har den återigen försvunnit bakom knuten. Vilken maskin!
