Lantbruk

Hundraelvaåringen som byggde nytt

Många års funderingar och mycket tid och pengar har gett Erik en ny maskinhall och torkanläggning. Foto: Eric Bengtsson

I hundraelva år har Eriks familj varit jordbrukare på Ölme Prästgård i Värmland. Det firades med en ny förvaringshall och verkstad, plus en 26 meter hög spannmålstork. ”Att ta hem en riktigt bra rapsskörd ger mig en kick.”

Erik Anderssons leende är vitt som snön på Ölmeslätten bredvid E18. Solen får de nyröda fasaderna att glöda. Bredvid ligger ladugårdslängan med rötter i 1800-talet. Prästgårdens vita huvudbyggnad skymtar intill, numer gästgiveri och restaurang.

Erik berättar entusiastiskt om satsningen och början på historien, som startar några veckor efter att Titanic förliste på sin första resa.

I Ölme gick det bättre.

– Familjen har brukat gården sedan den 1 maj 1912. Då slutade prästen driva jordbruk i egen regi och då fick vår familj arrendet här på prästgården. Det borde bli min farfars farfar, som kom hit med familjen och fyra hästar.

2023 är det femte generationen Andersson som driver gården. 1995 fick familjen köpa fastigheten av kyrkan, som förfogade över cirka 100 hektar åkermark på den tiden.

2008 var det dags för Erik och pappan, Anders Andersson, att ta över driften. Tillsammans bildade de för en tid sedan Prästgården Skog och Växtodling AB.

I verksamheten ingår tre gårdar totalt.

– Det här är huvudgården, som också är den största. Jag bor på en lite mindre gård och så har vi en gård uppe i Väse, 1,5 mil härifrån.

Prästgården hade mjölkproduktion fram till 1964, när den delen avvecklades. Ölme Prästgård är i dag en renodlad växtodlingsgård. Med arrenden består arealen av 500 hektar där de fyra vanliga spannmålen odlas, men även raps. Årligen produceras mellan 2 500 och 3 000 ton spannmål.

– Vi odlar maltkorn, som går till exporthamnar för att bli öl eller whisky i olika länder i Europa. Vete och råg odlas för att bli mjöl, havren blir gryn och rapsen används bland annat till rapsolja.

Ladugården från 1800-talet byggdes till och förlängdes på 1900-talet. De gamla byggnaderna står fortfarande kvar, numer bredvid den nya torken och maskinhallen.

– Efter det byggdes arrendatorbostaden, som var delad i två plan för två familjer på den tiden. Min farfar hade ett antal syskon och de bodde på ena våningen och min farfars farbror på andra våningen.

Nya bygget är väl synligt

Verksamheten har stadigt växt under åren. Behovet av mer kapacitet ledde fram till bygget av en ny hall för maskiner-verkstad och lagring av spannmål, men framför allt den nya spannmålstorken. Ett nytt riktmärke för trafiken på närliggande E18.

Tillsammans med hallbyggnaden har torken inneburit en investering på cirka 20 miljoner kronor, markarbeten och betongarbeten inräknade. 15 miljoner har enbart torkanläggningen kostat. Totalt krävdes 5 500 montagetimmar under perioden och som mest fanns mellan 20 och 25 montörer på plats.

– Med facit i hand måste man säga att vi investerade i rätt tid. I dag är allt mycket dyrare. Hallen var ett enkelt beslut, säger Erik.

– Det krävdes mer plats för traktorer, tröskor och lagring av spannmål och gödsel och utsäde. Och vi behövde ha möjlighet att serva maskinerna ordentligt under tak.

Sommaren 2020 var maskinhallen klar efter sex veckors montering ovanför plattan. Torkanläggningen var ett större projekt.

– Vi hade en äldre tork, som var anpassad för en femtedel av det vi odlar i dag. Vi har funderat på det här mellan fem och tio år och de senaste tre åren har vi besökt olika anläggningar och kikat på ritningsförslag.

Bygget av torkanläggningen startade i slutet på mars 2021 och var färdigt 12 augusti samma år. Torken är av fabrikat Tornum, och är en form av byggsats.

– Vi har köpt den nyckelfärdig ovanför plattan. Vi har en lösning med dubbelsatstork. Nio våtfickor och utlastningsfickor. Efter en inkörningsperiod och mindre barnsjukdomar har allt fungerat väldigt bra, säger Erik.

En helt ny dubbelsatstork för alla sorters spannmål är lycka för en stolt växtodlare. Foto: Eric Bengtsson

– Vi är hur nöjda som helst. Det hade blivit billigare om vi hade gjort vissa delar av jobbet själva, eller tagit in lokala firmor. Men bygget skedde under växtodlingssäsongen och vår tid kostar ju också.

Den nya torkanläggningen är på samma vis som den gamla en så kallad satstork.

– Den äldre var på 20 kubik. Nu har vi 2 stycken torkar på 42 kubik i den nya anläggningen. Vi torkar nog fyra gånger så mycket volym per tidsenhet.

Resultatet är en kompakt skyskrapa.

– Det är billigare att bygga på höjden än på kvadraten i markplan.

Torktornet är 22 meter högt från markplanet uppåt, med fyra meter under uppschaktad jord. Bottenplattan är 424 kvadratmeter och totalt kan anläggningen lagra 1 000 ton spannmål, cirka 1 500 kubikmeter.

Spannmålet tippas ner i en grop som rymmer 27 kubikmeter. Därifrån matas 100 ton i timmen in i de två torkarna i huvudbyggnaden. Processen är helautomatiserad och styrs via en dator som tar emot ”beställningar” på det som ska göras.

– I den gamla anläggningen fick vi sköta driften manuellt. Här kan vi styra hela anläggningen via en app i telefonen eller i paddan.

Elförbrukningen är hög, men eftersom torkanläggningen bara går maximalt under augusti och september så är det inget problem.

– Men den drar så pass mycket ström att en ny och grövre elledning fick dras in till gården.

Nästa mål är att installera fyra silor för spannmålslagring. Erik säger att han och företaget alltid vill vara redo för att ta vara på de möjligheter som uppstår.

Verksamheten kräver 3,5 anställda under högsäsong, vårbruk och skörd. Maskinparken består av bland annat en -16 års 30-fotströska, fabrikat Case IH. 2 Case jordbrukstraktorer: 1 Optum 300 CVX -17 och 1 Puma 230 CVX -13. Plus en New Holland TM150 med en lastare, från början på 2000, och en Volvo L70B lastmaskin -02.

– Sen är det på väg hem en Case Puma 240 CVX -16.

Intresset har kommit naturligt

Erik Andersson konstaterar att intresset för gården och verksamheten har kommit naturligt, genom uppväxten.

– Det här är min barndomsgård. Redan som väldigt ung fick jag intresse för det här livet. Jag var tidigt med i driften och har jobbat och byggt upp företaget ihop med min pappa.

På gymnasiet gick Erik 3-årigt naturvetenskapligt program.

– Jag är i grunden en praktiker, men har hyfsat sinne för teori också.

Gymnasiestudierna utökades med en 1-årig utbildning för skogsvård och skoglig planering på Klarälvdalens Folkhögskola och därefter 1 års skoglig arbetsledning i Gammelkroppa.

Det ledde till nuvarande jobb som virkesuppköpare.

– Jag kände att jag behövde ett komplement.

Men det är i spannmålsodlingen som den verkliga passionen finns.

– Att se grödorna utvecklas och känna att ansträngningarna lönar sig. Att få den skörd vi förväntar oss, eller inte förväntar oss ibland. Det är spännande.

Roligast är raps.

– En bra rapsskörd är fantastiskt kul och utmanande. Raps får man en kick av. Rapsen ger ett bra värde och många fina jordförbättringseffekter. Men att lyckas med de andra grödorna är också jättekul. Fin kvalitet ger en bra skörd och tröskan går gött.

Inte alla hittar sitt drömjobb, men det har Erik gjort. Han trivs bäst på Ölmeslätten, vid motorvägen.

– Ja, precis, haha. Många tror att man är traktorfanatiker, men det handlar inte om det. Det är företagandet i sin helhet och växtodlingen som är det roliga. Det är klart man har både drömmar och visioner och jag vill utveckla gården.

Ekologisk odling har inte varit ett alternativ.

– Det kanske är en ideologisk fråga vad man tror på och vad man tycker, men vi är ett produktionslantbruk. Vi ska få fram volym. Då är inte ekologisk odling lönsam för oss.

10 år senare?

– Det skulle väl vara nån form av vidare förädling av det spannmål vi odlar. Ett eget bryggeri eller mälteri vore kul. Mer realistiskt är väl att mala sitt eget mjöl och sälja lokalt. Vi vill utveckla och förbättra det vi har.

– Säger Erik och blickar ut från sin torntorksbalkong mot den fjärran infrusna Vänern på andra sidan motorvägen.

 

Eric Bengtsson