Claus och Helena Ståhlgren tröttnade på det lynniga vädret och bestämde sig för att bygga ett nytt ridhus hemma på gården. Ambitionen var att få samma mått på ridytan som i den gamla paddocken, och man lyckades nästan.
– Det skiljer några meter på bredden, men vi är nöjda, säger paret.
När de köpte gården som avstyckats från Djupadals herrgård för sex år sedan var ambitionen att satsa stort på just hästar, och till en början användes den gamla paddocken flitigt.
Men i takt med att man stallade in allt fler hästar från andra ägare började det kännas begränsande med paddockens dåliga underlag, som dessutom var utsatt för både väder och vind.
Så när man satte sig ned och började skissa på hur ett ridhus kunde se ut bestämde man sig snart för att ta ut svängarna ordentligt.
– Standardridytan i ridhus brukar vara 20×40 meter, men eftersom vi var nöjda med storleken på vår gamla paddock som var 30×60 meter ville vi få samma mått. Tyvärr gick det inte att bygga lika brett, så vi fick kompromissa och nu blev det 24×60 meter, säger Helena som konstaterar att det krävdes en hel del förarbete innan det första spadtaget.
Först och främst gällde det att åka runt och besöka andra ridhus för att se hur de är byggda och för att ta del av ägarnas erfarenheter av de olika konstruktionslösningarna. När de sedan fått ett hum om vad de själva var ute var det dags att börja begära in offerter från olika företag.
– Vi vände oss till tre olika leverantörer och fann att prismässigt låg de i stort sett på samma nivå, däremot skiljde det sig i detaljerna. Efter att ha tagit in referenser bestämde vi oss för Tectum som vi fick den bästa kontakten med och som var öppen för att bolla alla de idéer som vi själva hade. Jag tror att det är viktigt att det går att föra en öppen och bra dialog om olika alternativ, säger Claus som med facit i hand konstaterar att det ändå blev betydligt mer arbete för dem själva än vad de från början räknat med.
Eftersom Tectum stod för själva hallen och uppförandet av denna blev det Claus som fick samordna de övriga bitarna med el, mark och inte minst solcellsanläggningen som lagts på byggnadens tak.
Byggstart i oktober
Att få alla entreprenörer på plats i rätt ordning och i rätt tid visade sig vara en riktig utmaning, och även om byggstarten skedde redan i oktober förra året kunde man inte inviga hallen förrän efter årsskiftet.
– Det blev vissa förseningar under resans gång och dessutom var det ovanligt många lediga dagar under jul- och nyårshelgen. Men nu är byggnaden är klar och vi är jättenöjda, säger Claus som även konstaterar att själva bygglovsprocessen på tio veckor tog betydligt längre tid än han själv räknat med.
Delar av väggarna är i perforerad plåt vilket ska ge en bättre inomhusmiljö både vinter och sommar. Med ökad ventilation upplevs det mindre råkallt på vintern och på sommaren blir det inte lika kvavt.
För att minska kostnaderna bestämde sig paret för att själva bygga den 150 meter långa och 1,70 höga sargen, och även det var ett eget projekt som visade sig vara mer omfattande än vad de räknat med.
– Ja, sådana här byggprojekt ger vi oss nog inte in på fler gånger, det blev enorma mängder skruv att dra in. Och eftersom både jag och Claus har ingenjörsbakgrund är vi båda två så noggranna att det drog ut extra mycket innan vi var klara. Men eftersom säkerheten är så viktig i ett ridhus måste det byggas ordentligt så att vare sig häst eller ryttare skadar sig, säger Helena.
Solceller driver belysningen
Lika viktigt som en bra sarg är en anpassad belysning och här man satsat på dimbara LED-lampor som med sina 300 lux framförallt är dimensionerade för hoppning, men det går att dra ned på ljusstyrkan för att anpassa belysningen till andra verksamheter.
Den egna solcellsanläggningen som består av 140 paneler på sammanlagt 40 kW driver dels belysningen för ridytan och stallets sadelkammare och toaletter, men även för mangårdsbyggnaden som i sin tur värms upp av bergvärme.
– Vi räknar med att solcellerna som har ett perfekt söderläge kommer att ge ett värdefullt tillskott av elbehovet under större delen av året. Självklart blir produktionen mindre under vinterhalvåret men vi hoppas på en kort pay-offtid, säger Claus.
Paret som till vardags jobbar inom Försvarsmakten har stora planer inför framtiden och satsningen på hästsporten, som är stor i närområdet. Dessutom läser Helena en tvåårig utbildning till hästterapeut och räknar med att i framtiden kunna ta emot hästar på gården för rehabilitering och behandling.
– Det finns många hästägare här i trakten men samtidigt är det svårt att hitta lediga tider i ridhusen, så där kommer vi att kunna erbjuda ett bra alternativ. Vår ambition är att erbjuda öppen bana i så stor utsträckning som möjligt och dessutom ska vi satsa på olika evenemang. Trots att vi precis öppnat har vi fått väldigt mycket förfrågningar från dem som bor i närheten så vi hoppas att det kommer att bli full fart här framåt sommaren.
Peter Fredriksson
